Därför ska man inte
ha betyg i grundskolan
Grundskolan minns jag som en härlig tid i mitt liv. Vi var
en bra och sammansvetsad klass, inte för stor och med rum för alla. På rasterna
lekte vi tillsammans. Spelade landhockey, fotboll eller klättrade. När vi blev
större så sprang vi runt skolan för att se hur många varv vi hann innan någon
upptäckte att vi var på fel sida av byggnaden. Det brukade ta hela rasten.
Många säger att det är just rasterna som är det bästa med
skolan, så var det inte för oss. Lektionerna var även de roliga, i de flesta
fall, naturligtvis inte i alla. Vi arbetade mycket i grupp, fick mycket frihet
men också mycket ansvar. I mellanstadiet hade vi magistern på skolan som alla
andra elever var rädda för eftersom han var den man blev skickad till om man
inte uppförde sig. Men vi var inte rädda.
Ju mer jag tänker på min tidiga skolgång desto mer övertygad
blir jag om att vår positiva upplevelse av skolan berodde på avsaknaden av
betygen. Vi hade tydliga mål att arbeta mot, det var inte det. Men vi
värdesattes inte med varken bokstäver eller siffror. Vi tilläts vara barn som
lekte och lärde i symbios. Vi betygsattes aldrig.
Och det är just det som är problemet med att vi idag
fokuserar allt mer på betygen och kräver betyg längre ner i åldrarna. Redan
innan barnen lämnat lågstadiet ska de veta vad deras kunskaper är värda. Därför menar jag att betygen borde tas
bort helt från grundskolan (Huvudtanke) – utvecklingen är tydlig, trots ett större fokus på betygen
så sjunker elevernas resultat och det är en utveckling som måste stoppas.
(huvudargument)
Betygssystemet ger inte rätt miljö
för lärande, det skapar ökad stress för eleverna och det är ett ineffektivt
system som inte främst tjänar eleverna utan mer gymnasieadministrationen.
(3 stödargument) Låt mig förklara vad jag menar:
- Skolan handlar om att lära. Men för många är målet att få ett högt betyg viktigare än resan mot ett livslångtlärande. Det betyder att många lär in ytlig information, skriver det på ett prov för att dagarna eller timmarna efter helt glömma bort vad det var man lärde sig. Lärandet måste vara längre än så. Många undrar hur man då ska man veta hur det går för eleverna om de inte får betyg. Men frågan är om en bokstav på ett papper är det bästa sättet att ta reda på hur eleverna ligger till. Istället borde man ännu mer än idag arbeta med utvecklingssamtal. För slapp lärarna att sätta betyg och göra bedömningar så skulle de få mer tid över för samtal med eleverna och större möjlighet att hjälpa dem och vi måste fråga oss varför går vi i skolan överhuvudtaget. Är det för att få kunskap eller för att få betyg?
- En annan aspekt är den ökade stressen i samhället. Att sätta krav på eleverna att de redan när de är små måste prestera och att sedan också göra denna prestation så tydlig och dömande är dömt att skapa oro och stress. Dagligen träffar jag elever som inte har annat för ögonen än bokstaven som en lärare sätter på en bit papper. Istället för att fokusera på lektionerna, lärandet och kompisarna så kretsar tankarna kring betyget. Ett dåligt betyg blir ett misslyckande och vad ett dåligt betyg är beror ju på vem man frågar. Därför menar jag att betygen skapar en onödig stress och ett fokus bort från det viktiga. Därför måste vi fråga oss, vill vi stressa sönder människan redan i tidig ålder eller vill vi skapa rum för lärande?
- Mitt tredje och slutgiltiga argument mot betygen i grundskolan är att de egentligen bara fyller en funktion. Det som betygen just nu främst syftar till är att skapa en möjlighet för gymnasierna att göra ett urval och välja vilka elever som de vill ta emot. Här finns det anledning att besinna sig och fundera på om fyra år med betygsångest är värt vinsten av att få ett enkelt urvalssystem till gymnasiet. Jag tycker inte det. Istället kan man göra antagningsprov, strukturerade intervjuer, arbetsprov och se till tidigare erfarenheter. Det skulle ge fler möjligheten att följa sina drömmar. Det skulle också hindra många från att redan i sexan tappa sina drömmar för att de ”inte har betygen som räcker till” för att komma in på en utbildning fyra år senare. Vi måste fråga oss – vill vi ha ett enkelt verktyg för gymnasievalet eller vill vi ge eleverna en möjlighet att utvecklas så mycket de bara kan?
För problemet med betyg är ju att alla inte passar in i den
ganska fyrkantiga mall som betygssystemet bygger på. Det finns elever som är
trekantiga klossar och som inte passar in det fyrkantiga hålet. Därför borde
inte betygs delas ut i grundskolan. Vi behöver göra skolan mer rund mer
anpassad efter alla elevers olika behov. Vi behöver en skola som bygger på
lärande och inte på prestation. Vi behöver en skola som ger förutsättningar att
orka igenom livet och vi behöver en skola med ett system som baserar sig på
något mer än att bara vara en urvalsfunktion till gymnasiet.
Vi måste ge utrymme för ett lärande som skapar drömmar
istället för att sätta en bokstav som kan krossa allt hopp.
